Kärlkramp

Hjärtat är en muskel som ständigt pumpar ut blod till kroppens alla vävnader, för att på så sätt ge dem syre och näringsämnen. Hjärtat behöver också blod, och de kärl som förser med blod kallas kranskärl. När du rör på dig behöver hjärtat mer blod. Kärlkramp är en smärta eller tryckande känsla som beror på att hjärtat inte får så mycket blod som det behöver, för att kranskärlen blivit för trånga. Hjärtat får då syre- och näringsbrist. Kärlkramp kan delas upp i stabil kärlkramp och instabil kärlkramp. Inom vården kallas kärlkramp för angina pectoris.

Det finns olika typer av stabil kärlkramp:

• Kärlkramp som kommer när du anstränger dig, och går över när du vilar. Detta är den vanligaste formen av kärlkramp. Säger någon bara kärlkramp, är det oftast det här som menas.

• Kärlkramp orsakad av en spasm i ett kranskärl.

Instabil kärlkramp är en allvarligare form av kärlkramp. Din kärlkramp räknas som instabil ifall:

• din kärlkramp kommer vid lättare ansträngning än tidigare

• din kärlkramp kommer när du vilar

• du plötsligt får ett kraftigt kärlkrampsanfall utan att någonsin haft kärlkramp tidigare.

Instabil kärlkramp är ett tillstånd som behöver akut vård, eftersom det kan vara förstadiet till en hjärtinfarkt. Misstänker du att du eller någon i omgivningen har instabil kärlkramp bör du ringa 112.

Den vanligaste orsaken till kärlkramp är åderförfettning, det vill säga att fett och kalk ansamlas på insidan av blodkärlen. Stabil kärlkramp uppstår för att åderförfettning gör blodkärlet trängre, så att det inte kommer igenom tillräckligt med blod. Instabil kärlkramp uppstår när en bit åderförfettning går sönder och det bildas en klump av koagulerat blod i kranskärlet, som täpper till kärlet ännu mer.

Åderförfettning är en process som kan börja i kärlen redan i ungdomsåldern, men det ger oftast inte symtom förrän senare i livet. Riskfaktorer för att utveckla åderförfettning är:

• rökning

• stillasittande

• höga blodfetter

• sjukdomar som till exempel reumatoid artrit och psoriasis

• om någon nära släkting har åderförfettning

• högt blodtryck

• diabetes

Kärlkramp ger olika symtom beroende på vilken typ av kärlkramp du har. Symtomen skiljer sig också åt från person till person. Symtomen kommer ofta i vissa sammanhang, till exempel av fysisk ansträngning, kallt väder, en stor måltid eller känslomässig stress. Stabil kärlkramp kan ge:

• en kramande, tryckande, eller direkt smärtsam känsla i bröstet som varar minst en minut och går över vid vila eller medicin inom en kvart

• andfåddhet – ibland är detta enda symtomet

• smärtan kan stråla ut mot vänster arm, käke, hals och rygg (men kan också vara utan utstrålning)

• samtidig trötthet och ångest

Instabil kärlkramp, som är ett akut tillstånd, är när din kärlkramp:

• känns annorlunda

• kommer vid lättare ansträngning än tidigare

• uppstår utan ansträngning, till exempel när du vilar

• inte dämpas av läkemedel

• är väldigt intensiv från första början

Du kan göra mycket för att förebygga att kärlkramp uppkommer. Ifall du redan har fått diagnosen kärlkramp kan du förhindra att den blir värre. Till exempel kan du:

• röra på dig mer

• sluta röka ifall du röker

• äta mer frukt, grönsaker och fisk

• minska ner på fettet i kosten

• vara noggrann med att ta dina blodtryckssänkande mediciner, om du har fått sådana

• försöka att undvika negativ stress

Om det finns en misstanke att du har stabil kärlkramp kommer läkaren göra en utredning. Du kommer få berätta hur du mår, de symtom du har och sjukdomar du haft tidigare. Du kommer få genomgå en kroppsundersökning, EKG, lämna blodprover och göra ett så kallat arbetsprov. Arbetsprovet innebär att du får cykla samtidigt som det tas ett EKG. Då kan läkaren se om ditt hjärta får syrebrist när du anstränger dig. 

Det finns flera olika läkemedel som kan användas för behandling av stabil kärlkramp, till exempel:

• läkemedel som vidgar blodkärlen, i sprej- eller tablettform

• olika blodtryckssänkande läkemedel

• olika blodfettssänkande läkemedel

• olika blodförtunnande läkemedel, som motverkar proppbildning.

En instabil kärlkramp ska behandlas med akut inläggning på hjärtintensivvårdsavdelning (HIA). På sjukhuset kan du bland annat komma att få:

• läkemedel som vidgar blodkärlen, sänker hjärtats syreförbrukning, och motverkar proppbildning i kärlen

• EKG-övervakning, det vill säga att du är uppkopplad med EKG hela tiden, så att personalen kan märka om hjärtat drabbas av syrebrist

• syrgas, om det finns tecken på att lungorna har svårt att syresätta blodet

• läkemedel som lindrar smärta om du har ont.

Någon gång under din sjukhustid bör dina kranskärl röntgas. Om det behövs går läkaren in med en slang, direkt under röntgentillfället, och sätter ett eller flera så kallade stent. Det är små metallnät som sätts in på ställen där kärlet är för trångt, så att kärlet hålls utvidgat och blodet åter kan passera fritt och försörja hjärtat med blod.

Får du plötsligt intensiv kärlkramp, eller om du som redan har fått diagnosen kärlkramp och får värre besvär, bör du ringa ambulans. Värre besvär av din kärlkramp kan till exempel vara:

• att den kommer även när du vilar

• att den kommer vid lättare ansträngning än tidigare

• att din medicin inte längre hjälper lika bra

För att ställa diagnosen stabil kärlkramp behövs undersökning och provtagning på vårdcentral. Doktor.se har fysiska mottagningar du kan vända dig till. Misstänker du att du har instabil kärlkramp, ring genast 112.