Foto: Anna-Lena Ahlström
Bokmässan 2019. Trots att schemat för dagen är späckat för skådespelaren Martina Haag, som precis släppt en kokbok, klev hon upp klockan sex för att hinna springa en runda innan hon högg in på äggröran till frukost. Något som aldrig skulle ha hänt för femton år sedan.
– Jag tränade 0,0 mycket tills jag blev 40 år. Jag var en av dem som inte förstår poängen med att springa när det finns taxi, konstaterar hon. Men efter fyra graviditeter började jag löpträna och upptäckte att det verkligen var min grej.
Sedan dess har Martina tränat, främst med passion men också med en hel del målmedvetenhet som bränsle.
– Min absoluta träningsstyrka är att om jag har bestämt mig för att gå till gymmet en viss morgon är det omöjligt för mig att inte fullfölja det. Jag tillåter mig inte att smita.
För två år sedan satt dock den där beslutsamheten i lite väl hårt i Martina då hon anmält sig till Loch Ness Marathon i Skottland som skulle gå av stapeln strax efter en intensiv inspelningsperiod. Med fem maraton i ryggen visste hon att det kräver en mycket träning om knäna ska hålla, men skådisjobbet åt upp all tid och hårdträningen inför loppet uteblev.
– Så när jag väl satt där på planet till Skottland bestämde jag mig för att springa på järnvilja. Och så hade jag av menisken…
Det blev operation och därefter var tanken att Martina skulle följa ett rehabiliteringsprogram, men så dök frågan om Let’s Dance upp. Något som var för svårt att motstå.
– Jag dansade på typ ett ben, men det var ju så kul! Så det var inte förrän efter Let’s Dance som jag kunde påbörja rehabiliteringsprogrammet som min världsbästa sjukgymnast har satt upp. Nu har jag hållit på i ett år och kan äntligen springa igen.
Programmet innebär att Martina successivt trappar upp de antal steg hon först fått promenera och nu får springa.
– Jag har inte som mål att springa fler maraton, men att gå upp en tidig morgon och springa en halvtimme är en känsla jag har längtat efter. Det har varit klaustrofobiskt att inte kunna göra det, säger hon och tillägger snabbt:
– Tre gånger i veckan är jag dessutom på ett sjukgymnastställe där alla Fifa-fotbollsspelare också tränar. Det är så snygga killar att jag på riktigt går in i pelare hela tiden. En annan fördel med det är att man tar i extra mycket. Som om de skulle bry sig… Men det är bra för peppen!
Hur är din nuvarande hälsa på en skala på 1 till 10?
– Den är faktiskt jättebra. Man kan ju komma in i semmelperioder, men just nu är jag inne i en sorts träningsfas. Det beror delvis på att jag vill vara stark och orka just nu när jag spelar in långfilmen Dag för dag. Att spela in en långfilm innebär många sena nätter, mycket stillasittande och kvällar som ofta slutar med pommes på hotell. Då är det så skönt om man har en bra ”träningsbas” att stå på. Så jag skulle säga att min hälsa ligger på typ 9,5.
Har du en hälsoåkomma som du aldrig lyckas bli av med?
– Jag blir aldrig av med min uselhet när det gäller säckhoppning. Folk tror att jag gör mig till, men jag kommer verkligen inte ens framåt en enda centimeter, jag hoppar liksom kvar på samma ställe. Men det kan man väl leva med.
Hälsoknep som du fått och som du anammat?
– Pyttelite träning är bättre än utebliven träning. Detär jag som bestämmer hur jag ska bli när jag blir gammal. Att träna och se till att kroppen fungerar är en kärlekshandling man ger till sig själv.
Vilken är den märkligaste träningsformen du provat på?
– Jag testade stripaerobics en gång och var så klart sämst av alla i lokalen. Jag har gått på varpa, vilket jag inte heller bra på. Att vara med i Let’s Dance var jag också rätt dålig på, men det var den absolut roligaste träningsformen.
Foto: Anna-Lena Ahlström
Guilty plessure när du ska unna dig någonting?
– Jag är väldigt svag för vongolepasta, champagne och goda viner. Och jag har inga problem med att äta chips. I min nya kokbok har jag ett recept där du tar ett lantchips, lägger på löjrom, dill, finhackad rödlök, citron och en droppe tabasco. Kasta in den lille rackaren i munnen, tryck upp med tungan mot gommen och skölj med champagne. Det kan jag göra alla dagar i veckan. Saltlakritsglass med krossade maränger och hallon är också så galet gott och något jag unnar mig.
Vad är det viktigaste du lärt dig om din mentala hälsa?
– Jag tycker att det är väldigt bra att gå i terapi. Folk som tycker att de inte behöver gå i terapi behöver nog gå i terapi, haha. På samma sätt som man besöker sjukgymnasten om man har ont i knät bör man träffa en terapeut för att lösa upp muskelknutorna i hjärtat. Det gör jag i alla fall.
När mår du som bäst?
– Efter att jag har filmat en hel dag och känner att jag verkligen har gjort mitt yttersta, är alldeles slut och lägger mig i badet på hotellrummet. När jag lämnat en bok till tryck eller går in i mål efter ett maraton, den känslan.
Vad gör du för att koppla av?
– Går på bio, kollar på arton serier i sängen eller läser, men då måste jag vara på ett avkopplingsställe. Det är inte så att jag kan stå i köket, jag måste vara på typ ett tåg för att kunna läsa i lugn och ro. Jag är ingen hängmatteperson. Jag lägger mig ner i fem minuter och sedan kommer på: jag har ju barn att försörja!
Till sist, vilka är dina bästa hälsoråd?
– Hitta en träning som du kan göra utan att det blir krångligt eller tar så stora tuggor av ditt liv att den inte blir av. Om du inte mår bra, prata om det. Så fort man delar det jobbiga med någon får det sin rätta valör. Jag har kanske tjugo nära vänner, vänner som jag kan ringa mitt i natten. Att visa sig sårbar inför sina vänner är också ett sätt att närma sig dem och stärka banden. Och det är både härligt och bra för hälsan.
Text Elin Liljero Eriksson Foto Anna-Lena Ahlström
Namn: Martina Haag
Ålder: 55.
Bor: I Stockholm.
Yrke:Författare, manusförfattare, krönikör och skådespelare.
Familj: Barnen Jackson, 23, Lucia, 20, Dino 16 och Diana 11. Samt en arg hamster.
Aktuell: Men kokboken 10 anledningar att inte bjuda hem folk (och 10 sätt att göra det ändå) och kommande långfilmen Dag för dag, som hon både spelar i och tillsammans med William Spetz även skrivit manus till.