)
Varför är det viktigt att söka hjälp tidigt?
Av flera orsaker: Stress under en längre tid blir alltmer nedbrytande för individen och symtomen förvärras. Det betyder att personen mår sämre och sämre, vilket blir en nedåtgående spiral som får konsekvenser både yrkesmässigt och privat. Långvarig stress har en destruktiv inverkan på människans hjärna, och ju allvarligare symtomen har hunnit bli desto längre tid tar det att behandla och återhämta sig.
Det är också bra att söka hjälp tidigt eftersom det är lättare att förändra ett beteende om personen inte har haft problemet så länge. Att förändra en dålig vana är lättare gjort ju kortare tid personen har haft den.
När tycker du det gått för långt?
När en person upplever symtom som sömnproblem, nedstämdhet eller symtom på kognitiva störningar, till exempel försämrat minne eller nedsatt koncentrationsförmåga – då har det redan gått för långt. Då är det hög tid att söka hjälp.
Kan man söka hjälp för tidigt?
Ju tidigare en person söker hjälp desto bättre – alltid! I vissa fall kan det till och med vara en bra idé att söka hjälp förebyggande. Vet man med sig att man är på väg in i en livssituation som troligtvis kommer innebära en ökad stress så är det inte alls fel att söka stöd och råd i förväg. Att tänka preventivt och få hjälp med strategier för att bibehålla och stärka sin psykiska hälsa och hur stressen kan pareras.
Varför tror du att folk väntar med att söka hjälp?
Det finns flertalet skäl till det – ofta tenderar människor att själva bagatellisera stresskänslorna initialt, med tankar om att ”skärpa sig”, ”rycka upp sig snart” och ”ta tag i tillvaron”. Samtidigt finns i bakgrunden en oro för allt som man upplever sig gradvis ha tappat greppet om. Det är vanligt i den här fasen att skämmas för det som känns som en oförmåga att göra saker som man vet att man ”borde” göra.
Många tänker i början att ”det här är ju inget RIKTIGT problem”. Och därför väntar de med att söka hjälp. Sen när stressproblematiken förvärrats, ja då brister orken och förmågan att skrida till handling med att få hjälp. Många vet inte vart de ska vända sig, och då blir själva hjälpsökandet ytterligare ett stressfyllt projekt som skjuts på framtiden. Där ser vi att den digitala vården har underlättat för många att ta just den där första kontakten – det är enkelt och lättillgängligt.
Hur hjälper ni personer som är på väg mot utmattningssyndrom?
Främst är det viktigt att hjälpa personen till självinsikt gällande sin situation och sitt mående. Vi vill få personen att förstå att tillståndet är allvarligt och att förändringar kommer behöva genomföras. Vi behöver helt enkelt informera/lära våra patienter hur sjukdomsförloppet vid stressrelaterad ohälsa ser ut och vad som händer om man inte vidtar åtgärder, så kallad psykoedukation.
Sen vilka specifika insatser som krävs, det kan se lite olika ut beroende på individens symtom och vad som är primära stressfaktorer. Behandling hos psykolog sker oftast med KBT (kognitiv beteende terapi), men även andra insatser såsom mindfulnessträning och olika avslappningstekniker kan vara aktuella. Medicinering och sjukskrivning kan vara andra nödvändiga åtgärder.
Varför tar det längre tid att bli frisk om symtomen är allvarligare?
Allvarligare symtom är tecken på att sjukdomsförloppet är längre gånget. Det innebär att även om personen genomför drastiska förändringar som direkt minskar stressen så kan symtomen ändå kvarstå. Man får också en lägre tolerans för stress på grund av detta, det krävs då förhållandevis små stresspåslag för att trigga igång kraftfulla symtom. Detta tar tid att läka.
Det kan vara traumatiskt för en person att inse att ens kapacitet och prestationsförmåga är påtagligt nedsatt, att det inte går att påverka med någon form av ”quick-fix”, och att det kommer krävas en lång rehabiliteringsprocess. Insikten att du kommer att vara begränsad ställer höga krav på individens eget ansvar att leva utifrån dessa nya förutsättningar. Det är svårt för många att acceptera.
Finns det några generella varningssignaler att vara uppmärksam på?
Ett exempel är humörsvängningar i form av att vara mer lättirriterad eller gråtmild. Ett annat exempel är att dra sig undan sociala sammanhang och sluta med saker man egentligen vet är bra för en, som träning. Att börja slarva med maten eller överäta är också ett vanligt tecken. En annan varningssignal är när saker som tidigare känts roliga i stället börjar kännas jobbiga och kravfyllda. Allt detta är tecken på att det är dags att söka hjälp.
