Micael Dahlen: ”Träningen måste vara rolig”

Micael Dahlen är en modern folkbildare. Handelsprofessorn har skrivit böcker om seriemördare, kreativitet och förväntningssamhället. Just nu spelas hans performance lecture – en hybrid mellan teater och ett Ted talk – om lycka på Dramaten. Framför allt tycks Dahlens drivkraft vara att locka fram våra tankar kring olika former av mänskligt beteende. Med nya boken Starkt kul vill han få oss att träna roligare. Själv tränar Micael Dahlen nästan varje dag. Vid ett tillfälle sprang han fem maraton på fem dagar. För att testa.
Dahlen – som växte upp i Axelsberg söder om Stockholm – hade en tuff uppväxt.
– Det hände rätt ofta att jag fick stryk i plugget. Träningen blev ett sätt att skapa en köttmur, så att ingen skulle ge sig på mig och framför allt så att jag kunde springa ifrån de som ville slå mig. Micael Dahlen älskar statistik. Enligt honom ägnar vi sju åttondelar av dygnet åt att göra saker vi själva inte valt. Som att jobba, sitta i bilkö, sköta tvättstugan.
– Därför vill vi göra något riktigt kul av den sista åttondelen. Många, i alla fall jag och min fru, gillar att ligga i soffan och kolla nån tv-serie. Eller att träna. Apropå statistik, 75 procent av alla människor anser att de tränar för lite. När livet blir stressigt får motionen ofta stryka på foten. Men. Gör du träningen tillräckligt rolig kommer du göra allt för att inte undvika den.
Dahlens lösning är att göra träningen mer lekfull. Äta mashmallows medan han gör chins. Springa ikapp med bilar vid rödljus. Göra armhävningar över prinsesstårtor.
– Det är träningen du ser fram emot som gör dig till en vinnare. Vi människor älskar att se fram emot saker – och när vi börjar se fram emot träningen är vi inne på rätt spår. Skit i träning som bara känns jobbig. Tids nog kommer du ändå lägga ner den. Se till att det blir kul varje gång istället.

Och du har kul varje gång du tränar?
– Absolut, men jag har kämpat i flera år för att nå hit.

Det låter som om du har få moln på din himmel?
– Haha, det är precis tvärtom. Och det är därför jag måste tänka så här. Jag har till och med tatuerat in en sol på vänsterarmen för att påminna mig själv om att den verkligen finns däruppe bakom molnen.

En del av träningsövningarna är ganska barnsliga, och förutsätter visst mod.
– Ja, för mig har de nog varit ett sätt att bearbeta att jag skämts över mig själv stora delar av livet. Man kan säga att jag har svag självkänsla men ett väldigt bra självförtroende. Självförtroendet säger att jag borde kunna klara vad som helst. Jag fattar helt enkelt inte bättre, haha.

Det är onödigt blygsamt. Micael Dalen har vunnit Mensapriset, blivit framröstad till näringslivets populäraste föredragshållare och utsetts till en av världens främsta inom sitt forskningsfält. För några år sedan rullade dock karriären på för snabbt. Kroppen sa ifrån. Högerhanden slutade fungera. Därefter armen och benet på samma sida. Diagnosen: utbrändhet. Han vilade upp sig under ett år, och kom tillbaka med löftet att bli en ärligare version av sig själv. Som tränade mer och roligare. En klyscha värd att upprepa är att den bästa träningen är den som blir av. Om det så bara är att springa en kilometer eller ligga i tv-soffan och spänna en viss muskelgrupp. Det är kanske ingen kanonträning men det är definitivt bättre än att inte göra någonting.
På sitt kontor – utsett till Sveriges stökigaste, av Aftonbladet – brukar Dahlen göra ”ninjasittningar” medan han läser uppsatser eller rapporter. Han trycker ner hälarna i golvet och låter rumpan falla mot marken. Kotorna rätas ut och kroppen blir rak och fin.
– Med ninjasittningen har jag fått bort mycket oväsen.

I boken myntar du även begreppet vardagsninja, vad är det?
– Jag har en massa parametrar för vad som kännetecknar en vardagsninja. Men den bästa är att du kan röra på dig utan ljudeffekter; inga knakande leder och inget stånkande för att allt känns jobbigt. Fixar man det, har man kommit långt.