Trauma

Trauma är grekiskans ord för sår eller skada, som kan vara fysisk eller psykisk. Inom akutsjukvården används ordet trauma om en allvarlig kroppslig skada som är orsakat av yttre våld. Misshandel, trafikolyckor, fallolyckor, klämskador och brännskador är vanliga typer av fysiskt trauma. Mindre skador, som att skära sig i fingret eller bryta benet under en fotbollsmatch, brukar inte räknas som trauma.

Inom psykiatrin används ordet trauma för att beskriva svåra livshändelser. Det kan till exempel vara ett sexuellt övergrepp eller misshandel, eller att ha överlevt en trafikolycka, en naturkatastrof eller ett krig. Kroppen har en stor förmåga att självläka, men om det psykologiska traumat är för stort kan det behövas hjälp.

Posttraumatiskt stressyndrom (PTSD) är en psykiatrisk sjukdom som yttrar sig i påträngande minnesbilder, emotionella besvär och mardrömmar från den svåra livshändelsen.

Misshandel, trafikolyckor, fallolyckor, klämskador och brännskador är vanliga orsaker till fysiskt trauma. Psykologiskt trauma kan orsakas av att ha varit med om eller bevittnat ytterst svåra situationer, som till exempel:

• tortyr

• krigshandlingar

• allvarliga olyckshändelser

• naturkatastrofer

• misshandel, såväl fysisk som psykisk

• sexuellt våld.

Under uppväxten finns också andra händelser som kan ge trauma, till exempel:

• att en vårdnadshavare skadas svårt eller dör

• längre tids separation från en eller båda föräldrar

• att bevittna hur en förälder misshandlas, fysiskt eller psykiskt

• att växa upp med känslomässig misshandel, till exempel på grund av förälders missbruk, sjukdom eller att föräldern rutinmässigt förminskar eller verbalt misshandlar barnet

• att växa upp utan att få tillräcklig fysisk omvårdnad, som mat, rena kläder och värme

• att växa upp med känslomässig försummelse, till exempel föräldrar som inte uppmärksammar barnets känslor, inte validerar barnets känslor eller på andra sätt negligerar barnet känslomässigt.

Hos barn finns även andra situationer som kan ge upphov till trauma, sådant som ibland kan missas, till exempel:

• att byta skola ofta

• att ha ett sjukt syskon

• att genomgå en operation

• att behöva ta hand om yngre syskonen

• en skamfylld händelse i skolan

• att bli mobbad.

Hos riktigt små barn är det ofta förälderns reaktion som har betydelse för hur något uppfattas. Om en händelse får en förälder att bli mycket upprörd och skrika och bete sig skrämt kan det upplevas mycket traumatiskt för ett litet barn som själv har svårt att bedöma vad som sker.

Ibland ger genomgånget trauma symtom i form av posttraumatiskt stressyndrom (PTSD). Det är en långvarig reaktion på en traumatisk händelse. Det yttrar sig i form av:

• att du får påträngande och upprepade minnesbilder från händelsen (flashbacks)

• att du har mardrömmar där händelsen återuppspelar sig

• att du undviker platser, personer och situationer som påminner om traumat

• att du undviker att träffa människor och isolerar dig socialt

• att du får svårt att koncentrera dig och lätt blir irriterad

• att du är överdrivet vaksam och lättskrämd

• att du får svårt att sova

• att du får svårt att minnas vissa detaljer från händelsen

• att du får dålig självbild.

Det måste ha gått några veckor efter händelsen för att tillståndet ska räknas som PTSD, annars handlar det istället om ett akut stressyndrom, eller akut stressreaktion som det också kallas. Detta tillstånd har samma symtom som PTSD, men klingar av inom en månad efter att händelsen inträffat.

Om du mår dåligt efter en allvarlig händelse, ska du söka vård hos din vårdcentral som kan remittera dig vidare till en psykiatrisk mottagning för behandling.

Att genomgå behandling för posttraumatiskt stressyndrom är påfrestande. Försök göra sådant som du tycker om för att återhämta dig mellan behandlingstillfällena. Fysisk aktivitet och socialt umgänge med vänner är sådant som kroppen mår bra av. Försök att undvika alkohol och droger.

Allvarligt fysiskt trauma omhändertas på akutsjukhusens akutmottagningar. När någon skadas larmas en larmcentral, som skickar ut en ambulans till skadeplatsen. Om ambulanspersonalen misstänker att skadan är allvarlig nog att utlösa ett traumalarm, kontaktar de akutmottagningen på det lokala sjukhuset, som har riktlinjer för vad som definieras som traumalarm. Om skadan är tillräckligt allvarlig utlöses ett traumalarm, vilket får till följd att olika specialiteter och yrkesgrupper larmas in till akutrummet. Oftast utses en kirurg som ansvarig läkare. Narkosläkare, ortopedläkare och röntgenläkare kopplas in på ett tidigt stadium, tillsammans med sjuksköterskor och undersköterskor inom de olika specialiteterna. Tillsammans ser alla yrkeskategorier inom respektive specialiteter till att omhändertagandet blir så effektivt som möjligt. Efter det akuta omhändertagandet kan det bli aktuellt med intensivvård, där vårdgivarna ofta fortsätter med undersökningar, provtagning och behandlingar.

Kroppen har en god psykisk läkningsförmåga. Men i vissa fall kräver ett psykologiskt trauma behandling. Det kan vara om du har symtom som på olika sätt orsakar ett lidande, till exempel att du påverkas i din vardag, att du undviker vissa aktiviteter eller på andra sätt begränsas av traumat. Det är vanligt att behöva behandling om något av följande stämmer in:

• traumat inträffade i barndomen

• traumat är särskilt allvarligt

• traumat är långvarigt eller upprepat

• du har en underliggande psykologisk sårbarhet

• du har ett bristande socialt nätverk.

I dessa fall kan posttraumatiskt stressyndrom utvecklas. Detta är några av de behandlingar som idag finns för posttraumatiskt stressyndrom:

• Traumafokuserad kognitiv beteendeterapi, en terapiform där du ställs inför minnesbilder, känslor och situationer som är sammanlänkade med traumat. På samma gång prövar du att stå emot dina undvikande impulser. På det sättet vänjer sig din kropp vid externa och interna triggers, och symtomen kan minska. Oftast behövs 10-15 sessioner. Det finns mycket forskning som visar att den här metoden har bra effekt.

• Ögonrörelseterapi, en terapiform där du fokuserar på ett obehagligt minne samtidigt som terapeuten rör sin hand fram och tillbaka framför ditt ansikte, och du följer terapeutens hand med din blick. Det verkar som att ögonrörelserna hjälper hjärnan att bearbeta de svåra minnena.

• Narrativ exponeringsterapi, där du berättar om dina minnen och vänjer kroppen vid de starka reaktioner som uppkommer.

Om du upplevt en svår händelse och inte mår bra, ska du söka vård hos din vårdcentral. Om din läkare eller psykolog bedömer att du behöver psykiatrisk vård, skickas en remiss till en psykiatrisk mottagning.

Om du mår så dåligt att du behöver akut hjälp, eller har tankar på att ta ditt liv, ska du ringa 112 eller söka dig till en psykiatrisk akutmottagning. Du ska också ringa 112 ifall någon i din omgivning har planer på att ta sitt liv.

Mår du dåligt efter en allvarlig händelse bör du söka dig till en vårdcentral, som kan remittera vidare till en psykiatrisk mottagning vid behov. Doktor.se har fysiska mottagningar du kan vända dig till. Om du mår så dåligt att du behöver akut hjälp, eller har självmordstankar, ska du söka akut på en psykiatrisk akutmottagning eller ringa 112.