Cerebral pares (CP)

Cerebral pares kommer av cerebral, som betyder ”beror på hjärnan” och pares, som betyder förlamning. Det kallas förkortat för CP och är en hjärnskada som kan uppstå under graviditeten, vid förlossningen eller under de första levnadsåren. 

Cerebral pares innebär en skada i delar av hjärnan som påverkar signaler ut till musklerna. Skadan påverkar också vissa signaler runt om i kroppen som skickas tillbaka till hjärnan. Sammantaget gör det att musklerna inte lyder och att rörelser inte blir så som tänkt. Det gör också att hjärnan inte får rätt signaler tillbaka om var kroppsdelar befinner sig.

Hjärnans utveckling sker i olika stadier, och från fosterstadiet upp till två års ålder kallas hjärnan omogen. CP uppstår under denna period innan hjärnan är fullt utvecklad.

Det finns olika undergrupper av CP:

• Spastisk cp

• Dyskinetisk cp

• Ataktisk cp

Orsaker till att hjärnan kan skadas under graviditet och förlossning är bland annat:

• att hjärnvävnaden inte utvecklas som den ska under graviditeten, ofta ena hjärnhalvan. Det kan då ge spastisk CP-skada på halva kroppen

• att moderkakan inte fungerar, vilket kan ge syrebrist 

• komplikationer under förlossningen som kan ge upphov till syrebrist

Hjärnan kan också skadas efter förlossningen och upp till två års ålder, till exempel på grund av:

• allvarliga infektioner, till exempel hjärnhinneinflammation

• hjärnblödning

• huvudskador

• förgiftning

• drunkningsolycka

Vad det innebär att ha CP varierar mycket från individ till individ, till stor del beroende på vilken del av hjärnan som har skadats och hur stor skadan är. Vissa har knappt märkbara utmaningar och behöver inga hjälpmedel alls, medan andra har stora rörelsesvårigheter och behöver fler hjälpmedel. Vid svåra skador finns mycket liten muskelkontroll, vilket påverkar både talförmågan och möjligheten att styra kroppen. 

CP upptäcks i de allra flesta fall tidigt i livet. Vid allvarliga CP-skador märks att något är annorlunda redan vid födseln. Föräldrar kan märka att barns förmåga att röra sig inte utvecklas som den ska. Cerebral pares kan också upptäckas av barnavårdscentralen när de undersöker barn.

Det är vanligt att ha ett eller flera av dessa symtom:

Spasticitet. En särskild sorts stelhet och muskelspänning som beror på en obalans där vissa muskler drar starkare än andra. Det gör att en kroppsdel ofrivilligt kan spännas och rörelser är svåra att styra. Det kan drabba ena kroppshalvan eller båda.

Dyskinetik – ofrivilliga rörelser. Musklernas spänning varierar mellan låg och kraftig, så kallad växling i muskeltonus. Det ger ofrivilliga rörelser i hela kroppen som kan förekomma även i munnen och svalget. Rörelserna kan vara långsamma eller slängiga, och kan också innebära att kroppen eller en kroppsdel fastnar i felvriden position.

Ataxier. Svårighet att samordna eller styra muskelrörelser. Det gör att rörelserna kan bli för stora eller för små. Balansstörningar och darrningar förekommer också.

Problem med motorik, både grovmotorik och finmotorik.

Påverkan på leder och skelett. Obalansen i muskelspänning kan göra att skelettet växer snett eller att leder påverkas.

Synpåverkan. Kan till exempel yttra sig som skelning eller svårighet för hjärnan att bearbeta synintryck.

Påverkan på hjärnan. Hjärnskadan vid CP kan innebära andra följder som epilepsi eller nedsatt syn och hörsel. Vissa kan även ha en påverkan på den intellektuella förmågan, men de flesta med CP har inte det.

Kognitiva svårigheter. Exempel är svårigheter med koncentration, svårigheter att börja eller att slutföra uppgifter samt problem med närminnet.

Sent utvecklat tal. Många med CP har svårt att styra muskler i mun och hals. Talet kommer ofta sent, och är musklerna mycket svåra att styra kan det vara omöjligt att tala.

Svårt att svälja. När det är svårt att styra musklerna är det också svårt att tugga och svälja. Det är vanligt att få ner mat och dryck i luftvägarna. I vissa fall går det inte att äta med munnen, utan näring tillförs via sond.

Svårt att andas. Andningen kan bli väsande och det kan bildas slem som försvårar andningen.

Behandling och stödinsatser anpassas individuellt beroende på behoven. Med rätt insatser går det att förebygga och minska den funktionsnedsättning som skadan för med sig. Under uppväxten handlar det om tvärprofessionella insatser som erbjuds via barn- och ungdomshabiliteringen. Det kan till exempel vara rörelseträning, hjälpmedel, läkemedelsbehandling eller stöd för att kommunicera. 

Efter uppväxten flyttas behandlingen över från barnhabiliteringen till en vårdcentral. Hur vården och stödet till vuxna organiseras skiljer sig mellan regioner.

Om du har funderingar kring ditt barns utveckling och förmåga att röra sig kan du ta upp det med din kontakt på barnavårdscentralen. Du kan också kontakta en barnläkare eller vårdcentral.

Vid misstanke om cerebral pares krävs fysiska undersökningar som inte kan utföras med digital vård. Sök därför fysisk vård om du har funderingar kring ditt barns utveckling och förmåga att röra sig. Doktor.se har även fysiska vårdcentraler på flera orter.