Skelettinfektion

Skelettinfektion, eller osteomyelit, är en bakterieinfektion i ett av kroppens alla ben. Vanligast är att infektionen uppkommer i armar, lår- eller underben, men även ben i händer, knäleder och ryggkotor kan angripas. Skelettinfektion kan också kallas för benröta.

Oftast är orsaken stafylokocker, men streptokocker och andra bakterier kan också orsaka skelettinfektion. Bakterierna kan sprida sig till skelettet från närliggande vävnad eller via blodet från en infektion i en annan del av kroppen, till exempel om du har en lunginflammation eller en urinvägsinfektion. 

Bakterierna tar sig in i benet någonstans där skelettet är svagt och det är därför vanligt att infektionen uppstår i den speciella tillväxtzon som finns i benets ändar, där benen hos barn växer på längden. Skelettet försvagas också med åldern, varpå risken för skelettinfektion ökar igen.

Risken att drabbas av skelettinfektion ökar också då skelettet försvagas av andra orsaker, eller när bakterier kommer i direkt kontakt med ben. Det är vanligast i vuxen ålder och kan till exempel ske i samband med skador, sår eller kirurgiska ingrepp som går in till benet. Även inflammation i en tand kan ge upphov till en skelettinfektion. 

Det är också vanligare att drabbas av skelettinfektion i vuxen ålder om du har en kronisk sjukdom som påverkar blodcirkulationen, såsom diabetes eller njursvikt. Det beror på att kroppen har svårare att fördela sina infektionsbekämpande celler när blodkärl är skadade eller blockerade. En liten infektion som normalt kunnat bekämpas, kan då växa sig större och djupare och kan göra att bakterier kommer i kontakt med skelettet. 

På liknande sätt ökar risken för skelettinfektion om du har en sjukdom eller genomgår en behandling som försvagar ditt immunsystem.  

Allt som generellt ökar risken för infektion, ökar också indirekt risken för infektion i skelettet. Det kan exempelvis vara:

• injektion med orena nålar (vanligt hos drogmissbrukare)

• medicinska slangar som förbinder kroppens inre organ med utsidan av kroppen

Vid skelettinfektion är det vanligt att du eller ditt barn:

• får hög feber

• får ont i ett ben, en arm eller i ryggen

• svullnar och blir varm och röd där det gör ont

• känner sig trött

• får svårt att använda den infekterade kroppsdelen

Barn kan börja halta eller sluta använda en arm eller ett ben, utan att ha skadat sig. Spädbarn får mer sällan hög feber. 

Det finns vissa saker du själv kan göra för att försöka förebygga en skelettinfektion och andra djupa infektioner:

• Försök undvika skador, skärsår, djurbett och annat som kan leda till att bakterier kommer in i kroppen.

• Om du eller ditt barn har en mindre skada, tvätta området så fort som möjligt och sätt på ett rent bandage.

• Kontrollera sår ofta för att tidigt upptäcka tecken på infektion. 

• Prata med din läkare om du har en sjukdom eller ett tillstånd som gör att du har ökad risk för skelettinfektion och vill veta mer om hur du kan förebygga det. 

Behandling av skelettinfektion inleds på sjukhus och består av: 

• Antibiotika, läkemedel som dödar bakterier, som ges direkt i blodet. Efter några dagar brukar det leda till att febern sjunker och det gör mindre ont. 

• Om det inte hjälper med antibiotika, kan det behövas en operation för att ta bort var från den infekterade kroppsdelen. 

• Om en del av skelettet hunnit dö kan det behöva opereras bort för att antibiotikabehandlingen ska fungera.

Sjukhusbehandlingen tar normalt mellan en och två veckor. När du eller ditt barn få åka hem igen från sjukhuset, fortsätter behandlingen i ungefär sex veckor, med antibiotika som tabletter eller i flytande form. 

Barn kan ibland behöva gå på efterkontroller, eftersom tillväxten kan påverkas om känsliga områden i skelettet varit infekterade. 

Sök genast vård om något av följande stämmer in: 

• Du eller ditt barn har hög feber och samtidigt andra symtom som kan bero på skelettinfektion.

• Ditt spädbarn har symtom som kan tyda på skelettinfektion, även om barnet inte har någon feber. 

Vi kan hjälpa dig med rådgivning och bedömning av symtom.